Bloggflytt!

Jag har bytt bloggplattform!
Ny design och snart kommer en ny header som jag beställt!
Ni hittar mig som vanligt på www.rosakoriander.se

Välkomna dit!!!

Morsdag på söndag!

Häromdagen fick jag lite smått panik när jag insåg att det är morsdag redan på söndag. Affärerna här är översållade med så mycket fint att ögonen nästan värker! Det går lite mera inför morsdag här kan man lugnt säga. Jag sprang hem och började pyssla morsdags kort till min mamma. Smsade min syster och undrade om hon skulle hem på söndag och snälla kunde jag få vara med på en present till mamma eftersom jag inte hunnit posta något. Fick tillbaka ett vändande sms med att
"I Sverige firas morsdag den 27 maj!!! Du har gott om tid att köpa något :)"
Hoppla! Så himla snopet att jag ändå postade iväg mitt morsdagskort till min mamma. På kuvertet skrev jag att det fick öppnas först på morsdag. För säkerhetskull lade jag till engelska morsdag den 18 mars. Så stackars mamma inte skulle behöva vänta i flera månader på att öppna brevet...

Drömmar som slår in!

Något min pappa alltid har tutat i mig och min syster när vi växte upp var att vi ALLTID skall ha drömmar och visioner. "Glöm aldrig att drömma!" sa han jämnt (när jag tänker efter säger han det faktiskt fortfarande) När pappa blev dödssjuk för 3 år sedan började min drömlåga att slockna och jag lät den pyra ut till en liten aska, men så hände något med mig när pappa blev riktigt, riktigt dålig (om man kan gradera en dödssjuka) jag bestämde mig för att toksatsa på mina drömmar. Jag skrev klart min första roman, gav ut den själv, begav mig till Bokmässan med min syster (som också gav ut sin första bok!) och sedan sålde jag ungefär 300 exemplar av min roman på 4 månader. Utan ISBN-nr (eftersom jag inte hade förstått vikten av det, utan det numret så tar inte bokhandlare in böckerna..)
Jag startade också upp min presentbokhandel som blev säljbar (tack Maria för ordet) på 9 månader. Allt för att jag vågade drömma! Jag drömmer fortfarande och tänker affirmera tills jag blir blå för att hamna i mina drömmar. Något jag bara har berättat för några få (nu blir ni många fler som får veta) är att mitt romanmanus finns hos ett stort svenskt filmbolag som läser det och funderar i detta nu. Det är en dröm och jag kan redan nu känna hur underbart det känns när drömmen slagit in! Jag hoppas att alla ni som läser min blogg har era egna drömmar och visioner! Håll fast vid dem och tänk på dem som om de redan är där! Låt inte eran egna inre röst trycka ned era drömmar. För ni kan få det ni drömmer om. Ni är värda det. Tänk aldrig något annat! (om det låter som om jag är hög eller något i inlägget, kanske högtravande, så bjuder jag på det, jag vill så gärna få fler att våga drömma!)

Frukost hos oss

Godmorgon! Hos er i Sverige har det redan varit morgon ett tag, men vi är 1 timme efter här så vi säger godmorgon nu! Igår fick vi så många bra nyheter att det värmer gott i magen idag med! Bland annat kommer min söta kusin och hälsar på nästa vecka. Hon bor i Edinburgh och tar tåget ned till oss. Underbart! Det blir fint att få sällskap här första veckan då maken skall börja jobba. Även om jag börjar känna mig hemma i Cambridge. Engelskan går bra eftersom jag bara pratar på (som vanligt då) fast på engelska. Nog märker jag att jag inte böjer alla verb rätt eller hittar orden, men alla i serviceyrket är så himla söta här! Igår blev jag kallade både love och madame! Det kan jag lätt leva med!

Seconhandfynd till Fröken

På väg hem från Centrum sprang jag in i några seconhandbutiker för att leta efter en garderob till barnensrum. Vilket jag inte hittade. Däremot hittade jag dessa godbitarna till Fröken hos Mind (som samlar in pengar för att stärka människors psykiska hälsa) Nu har jag alltså något fint att hänga i barnens garderoben när jag väl köper en. Bra! För dessa söta klänningar betalade jag £2,50 (ca:27kr) Härligt att stärka välgörenhet!

Här badar vi mitt på blanka dagen!

Idag gick vi in till centrum eftersom maken hade tid hos banken. Jag och barnen passade på att gå i affärerna under tiden. Till min och sonens lycka (Fröken är inte så förtjust i badandet just nu) hittade vi Lush! Väl därinne fick vi demonstrationer på olika badbomber. Sonen fastnade för den här söta moroten och jag hittade en badcupcakes som skulle verka lugnande. När vi kom hem genom dörren så ville sonen bada, direkt! Nåja, vi har ju ändå semester så vi tappade upp ett bad åt honom och han fick testa sin morot. Vad mycket bubblor det blev!

Vårens första utomhusglass!

Vem vill inte köpa en god glass från den här söta glassbilen?

Marathon

Idag var det ett marathonlopp vid Cam. Ungefär 4000 löpare deltog.

Vissa flög fram...

Lördagsgodiset

Medan maken dammsög vårt stora hus med alla heltäckningsmattor gick jag och barnen till butiken för att köpa lördagsgodis. Jag var lite vitsig och köpte engelsk konfekt till mig, men här heter det bara något med lakrits. Min mamma och alla hennes söta tandläkarkompisar behöver inte vara oroliga. Vi åt inte upp allt. Men visst ser det gott ut?

Husbåtar

Längs hela Cam finns det fina husbåtar som den här. Vissa båtar är jättefint ompysslade och vissa är i lite sämre skick. Vi har mött några av de husägarna som bor precis vid oss. Annars ser man inte så mycket liv på båtarna mer än när ägarna startar motorn (?) för att värma upp sin bostad.

Igår när vi var på väg hem från Centrum såg vi för ovanlighetens skull en husbåt som var ute och åkte. Det hör inte till vanligheterna. Jag passade givetvis på att fotografera!

Skola till sonen

När vi var här på husjakt i januari passade vi på att besöka en ev.skola till sonen. Vi skall nu ansöka till den, men tänkte även besöka två andra skolor i veckan som kommer för att ha något att jämföra med. Spännande!

Baka

I de engelska butikerna finns många olika bakset att köpa. Vi var ju bara tvugna att köpa ett för att provbaka. Sonen valde detta med smarties.

Så jag, spiderman och en spion (som inte syns på bilden) rörde ihop mixpåsarna och gräddade våra muffins. När muffinsen var kalla lade vi på frosting och dekorationer.

Aj, aj aj

Häromdagen fick jag nackspärr. Har aldrig haft det innan och oj vad jag har haft ont. Idag var det lite bättre och vi passade på att gå en lång promenad. Vi gick förbi sonens blivande skola och in till staden. När vi gick över en gata så trampade jag i ett stort hål i asfalten och föll framstupa ned på asfalten. Eftersom jag höll sonen i handen drogs han med. Jag reste oss snabbt upp eftersom vi låg mitt på vägen.

När vi kom till trottoaren så satte jag mig ned. Vi undersökte sonen och han verkade ha klarat sig bra eftersom han hade jeans på sig. Värre var det med mina knän eftersom jag hade haft leggings. Jag kände och såg hur det började blöda igenom. Snabbt fram med våtservetter och små barnplåster jag hade i skötväskan. Jag och maken lappade och lagade mina knän så gott det gick. Det var verkligen länge sedan jag slog mig så jag började gråta.

Vi hade 30 minuters gåväg tillbaka hem och varje steg gjorde så himla ont. Vi gick förbi ett apotek och köpte förband. Väl hemma tvättade vi rent mina knän och la på förbanden. Nu vilar både mina knän och nackspärren i soffan en stund.

Vårt område

Precis utanför vårt bostadsområde har vi floden Cam. Där är vi varje dag. Matar svanar och änderna. Tittar på alla studenter som ror i sina båtar.

Jag älskar att återigen bo vid vatten! Det gör mig lugn på något vis..även om jag ser ut som en galning på just det här kortet...

Inflyttningsdag

Efter en skön natt på stadens bästa hotell var det så äntligen dags att få tillgång till vårt hus. Förra fredagen blev maken upphämtad tidigt på morgonen av vår husmäklare. Tillsammans åkte de till husuthyraren och så småningom till huset. Kvar på hotellrummet fanns jag och barnen. Vi hade ingen barnvagn med på tågresan så jag vi hade det ganska begränsat om vad vi kunde hitta på. Efter 2 timmar kom maken tillbaka med barnvagnen. Lycka! Nu tog vi en promenad bort till huset och där var det full fart. Stora flyttbilen var där och inne i huset arbetade 4 personer med att packa upp allt.

Tågresan Köpenhamn-Cambridge del 3

Så hamnade vi då i Bryssel. En väldigt stor järnvägsstation och det tog ett bra tag innan vi hittade Eurostars kontor. Väl där började maken försöka få personalen att låta oss åka med till London med våra Parisbiljetter från ett helt annat land. De tog ett tag och högsta chefen fick kallas in. Under tiden de diskuterade vårt fall tittade de på mig och barnen. Då var jag gråtfärdig och ville verkligen inte åka mera tåg. Tänkte att vi kanske skulle ta in på ett hotell i Bryssel och åka hem igen. Jag matade barnen med mörk choklad som var det enda jag hade kvar av i matsäcken. Till slut stämplades våra biljetter och de sa okej. Ni får åka med. Tåget går om 2 timmar. Ja, det var ju ett tag kvar till avgång. Men vi checkade ändå in. När man åker under engelska kanalen med Eurostar så går man igenom två passkontroller, tull och ens bagage och man själv scannas. Eftersom vi var så tidiga så var där ingen kö. Skönt! Vi och våra märkliga biljetter blev godkända i alla säkerhetssteg. Vi hittade ett café i avgångshallen och där köpte vi lite mat. Fröken somnade på en bänk. Jag såg några poliser som gick iväg med en resenär för lite extra undersökning. Till slut kunde vi gå ombord på vårt tåg, som ser ut som ett vanligt tåg och vi sjönk ned i sätena.

Tåget körde in i Frankrike och så till slut ned under engelska kanalen. På strandstationen precis innan vattnet stod fullt med beväpnade franska poliser. Det är verkligen overkligt. Biljettkonduktörerna gick beväpnade omkring i tåget. Det känns ganska läskigt och tryggt på samma gång. Ungefär 2 timmar senare var vi framme i London. Puh! Väl där skulle vi ännu en gång igenom en säkerhetspassage och då var det kö. När det blev vår tur visade det sig att vi skulle visa våra biljetter ännu en gång. Dem hade jag givetvis längst ned i väskan. Det var bara att stiga ur kön och leta fram dem. Då blev det lite problem, eftersom vi inte hade riktiga biljetter. Vi kom ju åkande från Bryssel med Parisbiljetter. Tack vara en lämplig stämpel kom vi ändå igenom.

Efter allt detta gick vi ut i London och hittade vår tågstation. Satte oss på en bänk och väntade in ett lämpligt tåg till Cambridge. Där och då somnade sonen sittandes på en bänk.

Efter 1 timme var vi äntligen framme i Cambridge. Där tog vi en taxi till vårt väntande hotell. Ja, så kan det gå när man vill vara miljövänlig och åka tåg genom hela Europa istället för att flyga. Efter en sådan mastig tågresa är ingen i familjen just nu sugen på att resa iväg.

Tågresan Köpenhamn-Cambridge del 2

Väl framme i Köln mådde vi alla lite sisådär. Barnen hade sovit bra under natten, men själv hade jag trots sovtabletter inte alls sovit och var väldigt åksjuk. Hade inte kunnat äta frukost och efter morgontåget med allt folk så kändes det ganska unket. Nu letade vi upp en informationsdisk för att förhoppningsvis få nya biljetter till Paris. Ingen garanti. Våra biljetter var köpta av en engelsk resbyrå och allt nattkonduktören hade sagt var att gå till informationsdisken i Köln. På tågstationen i Köln är det lite ruffigt. Beväpnade poliser överallt som stannar folk och frågar efter id-kort. Jag bar Fröken i ett hårt grepp hela, hela tiden och sonen höll jag i handen.

Framme i informationsdisken gick det förvånansvärt lätt. Tjejen stämplade om våra biljetter och gav oss ett tåg till Bryssel (?) Skall vi inte till Paris undrade vi? Nej, hoppa av i Bryssel och vänta i 2 timmar så går ett tåg till London. Men biljetter till London kunde vi inte få i Köln. Nej, ni får gå till Eurostar i Bryssel och fråga. Inga garantier att vi skulle ta oss över engelska kanalen inte.

Upp på tåget till bryssel. Vi hade inga platsreservationer, vilket är något jobbigt när man har 2 barn och en massa väskor med sig. Inte visste vi hur lång tid det skulle ta till Bryssel heller. Svårt att förbereda sig då. Återigen träffade vi underbara människor som gav oss platser bredvid varandra. På bilderna ser det ut som om barnen bara satt och kollade film. Sanningen är att barnen var som små juveler på resan, men så mycket film blev det inte. Vi var mest småapatiska och trötta efter att hela tiden åka runt i Europa på nåder och utan riktiga biljetter. Jag har dock lärt mig att stämplar är superviktiga och har du bara de så löser sig allt :)

Snart får ni höra vad som hände när hamnade i Bryssel...utan biljetter till London...

Tågresan Köpenhamn-Cambridge del 1

Vi hoppade på nattåget i Köpenhamn, tåget skulle ta oss till Köln, men....det var bara det att det var konstruktionsfel någonstans i Tyskland. Så konduktören berättade för oss på kvällen att vi inte skulle komma fram till Köln utan till Dortmund.

På grund av det skulle vi missa vårt tåg mellan Köln-Paris och därför också missa Paris-London. Lite jobbigt kändes det att gå och lägga sig på nattåget och veta att hela vår resa genom Europa liksom hade ändrats bara sådär. Och inte kunde konduktörerna hjälpa oss heller. Hur trevliga de än var...

Så klockan 7 på morgonen blev vi avsläppta i Dortmund. Hej och hå hur skulle vi ta oss till Köln? Vi hamnade i ett hav av tyska morgonpendlare. Jag höll ett hårt tag om Fröken i famnen och sonen i handen. Maken släpade väskorna. Jag frågade en massa trevliga tyska människor om hjälp att hitta till Köln. Och hjälp fick vi! Ett tåg kom och jag tryckte in mig med barnen och bad en bön att maken skulle komma med samma tåg. Inne i tåget hjälpte alla människor mig. Jag fick direkt sittplats och när Fröken plötsligt nös så snoret hamnade i hela ansiktet kom en trevlig tysk kvinna direkt fram med näsdukar. När maken väl kom till samma vagn fick även han sittplats. Till min förvåning så förstod jag tyskan men pratade engelska med alla.

På det överfulla morgontåget åkte vi i 1,5 timme och hade ingen aning om när Köln skulle komma. Inte hade vi biljetter heller. Bara en handskriven lapp från nattkonduktören. Jag tänkte bara på Skånetrafiken och hur de slänger av folk som inte har riktiga biljetter. Som tur är tryckte sig aldrig någon konduktör sig in på tåget. Och vi fick hjälp av trevliga tyskar som berättade när Köln närmade sig. Det var tur det för det fanns inte mindre än 3 tågstationer i Köln!

Framme!

Oj, oj vad jag har mycket att berätta om både tågresan, huset och Cambridge. Men hörni vi får Internet först på fredag. Helt otroligt. Ja, då undrar ni ju hur jag då kan sitta och skriva blogginlägg just nu. Maken sprang fram och tillbaka till Tesco idag för att köpa engelsk simkort till mobilen och vi har haft en fasligt tjo att ladda kortet med lite megabitpengar. Så därför vår alla söta bloggläsare återkomma till bloggen i helgen. Då skall ni få se på bilder. Tills vidare får ni titta på den här bilden från vårt första besök i Cambridge, tagen i Januari i år.